Monday, October 08, 2012

Tiden flyger snabbt


Ju äldre jag blir, desto snabbare verkar tiden flyga.

Som ett barn minns jag långa dagar där jag ofta ropade till mina föräldrar: “Jag är uttråkad!”  Varje dag avgav ändlösa timmar för att leka, lära mig, och undersöka.  Tiden var något att fylla.  Mitt hela liv sträckte sig ut framför mig.

Vid något tillfälle började det ändras.  Jag vet inte exakt när men jag började ibland känna att det var för mycket saker att göra och det var inte alltid nog tid for att göra dem alla.

Nu är jag 34 år gammal och det är distinkt aldrig nog med tid.  Timmar är en dyrbar handelsvara.  Oavsett hur effektivt jag jobbar kan jag aldrig kan avsluta allt som jag menar.  Jag vet inte den meningen av “uttråkad” längre.

Vad än mer passerar timmarna och dagarna jättesnabbt nu.  Inga fler är långsamma timmarna som breder ut sig framför mig, som väntar på att bli fyllda.  Det känns som för några månader sedan som födde jag ett barn, men hon blev 6 åring för två veckor sedan.  Det känns som igår som jag lämnade Seattle för att flytta till Sverige, men det har faktiskt varit nästan två år nu.

Tids bortgång nu påminner mig lite av sitta i baksätet av bilen som ett barn, försöker fokusera på världen som virvlar förbi utanför bilen.   Jag skulle ställa min uppmärksamhet på en plats och det skulle komma i fokus - ett träd, en uppochnervänd skottkärra, och ett fält breder sig ut bakom - men jag kunde ändå hålla mitt fokus om platsen för en kort stund innan det gled undan.  Och hela tiden rusade alltihopa kring platsen förbi i ett sådant suddigt dis så att jag inte kunde plocka ut några detaljer förutom svischar av färg.  Allt var konsumerat så småningom av det strömmande ofokuserade ruset av färger.

Som är hur livet känns just nu.  Jag kan fokusera på spridda fläckar här och där för att föra dem ut i mer klarhet - skolarbete som måste göras, det arbete som vårt hus är i behov av, eller min dotters anpassning till sin nya skola - men allt annat är en rusning och en virvel och ens dessa fokuserade fläckar är snart konsumerade av virvlande också.

Vad är tid för dig?  Är det långsamt och fullt av möjligheter eller fräser det förbi så snabbt att du knappt kan hänga med?  Har ditt intryck av tid förändrats under ditt livs lopp på samma sätt som mitt intryck har förändrats?  Tiden var en gång långsam men nu håller det på att glida genom mina fingrar, aldrig sakta, snabbare och snabbare varje dag.

1 comment:

aqualgidus.org said...

For me, it isn't time that has changed, but attention. I remember that I once could be attentive of everything, be infinitely curious and learn voraciously and still have room to attend to the daily pace of life. Now I find that concentration is scarce. Time stands still for me; when I travel, I often find myself seated on the airplane a little confused about whether or not I should actually be there, if it's the right day, if it's going to the right place. When I am bored, or have plenty of time, it's because I have forgotten what I need to do or can't motivate myself to get it done.